Har Nokia vänt?

Ingen har missat Nokias kräftgång och företagets spektakulära misstag i skiftet från feature phones till smartphones. De senaste kvartalen verkar bolaget dock ha kommit igång, frågan är om Lumia och samarbetet med Microsoft är ljuset i tunneln.


Följande faktorer kan sägas tala för Nokia:

- Försäljningen av Lumia-telefoner har börjat ta fart och bolaget lämnade en vinst för Q4 2012. Jämfört med Q4 2011 ökade försäljningen av smartphones med 50 procent, om än från låga nivåer. Man besitter dessutom en relativt stor kassa, vilket ger viss trygghet.

- Nokia Siemens levererar rekordvinster och en rörelsemarginal på 14,4 procent.

- Bolaget har minskat sin kostnadsmassa rejält, vilket var den främsta anledningen till Elops omvända vinstvarning inför presentation av Q4-rapporten.

- Det finns fortfarande utrymme för smartphones i de lägre prissegmenten, inte minst i utvecklingsländer där Nokia har haft en stark position historiskt.

- Även om Nokias kompetenser relaterade till F&U har förlorat stora delar av sitt värde i och med att mjukvara blivit allt viktigare så besitter bolaget fortfarande ett antal nyckelresurser som är värdefulla än idag. Som exempel kan nämnas bolagets distributionskanaler, dess varumärke och förmåga att utveckla användarvänliga produkter.

- I takt med Apples och Samsungs tilltagande dominans har operatörerna hamnat i en dålig förhandlingssituation. De är sannolikt positiva till ett tredje ekosystem runt Lumia.
Eventuella synergier med Microsoft relaterade till surfplattor,persondatorer m.m. kan inte uteslutas.


Nedan några aspekter som talar mot företaget:

- Rykten florerar kring Apples potentiella lansering av billigare telefoner. Då bolaget dominerar premium-segmentet och nu är på jakt efter ytterligare tillväxt kan detta inte uteslutas.

- Under feature phone-eran blev utvecklingsmarknaderna till sist ett priskrig där Nokias marginaler kollapsade. Varför skulle inte samma sak hända med smartphones på sikt?

- Det är ingen angenäm utmaning att anlända sent till en marknad präglad av stora nätverkseffekter. Android och Apple har en stor installerad bas av användare och mjukvaruutvecklare som tillsammans ökar benägenheten att prioritera dessa telefoner framför Nokias.

- Nokia måste klara av att både skära i kostnadsmassan och investera aggressivt i nya, konkurrenskraftiga produkter. Det är svårt att banta och bygga muskler samtidigt.

- Bolagets marknadsandel i Kina har gått från 50 procent till en procent på bara några år. Hur återhämtar man ett sådant tapp i kännedom bland konsumenterna?

- Man verkar ha schabblat en hel del kring lanseringen av Lumia-serien och har dessutom klantat bort ett antal stora kampanjer i Kina. I anslutning till det nya året körde operatörerna en stor kampanj kring Nokias telefoner, som sedan inte fanns tillgängliga i butikerna…

- Mot bakgrund av ovanstående kan konstateras att Nokia inte kommer tillbaka till fornstora dagar. Kanske kan man vända trenden och förbättra resultatet i relation till dagens nivåer. På lite längre sikt är detta dock en snabbrörlig bransch med mördande konkurrens och snabb teknisk utveckling, vilket ställer mycket höga krav.

Mer om Nokias fall

Jonas Elofsson på Affärsvärlden har skrivit en utmärkt analys av Nokias problem. Efter att ha läst den är det svårt att se hur bolagen skall kunna återvända till fornstora dagar. Artikeln finns här.

Explaining the collapse of Nokia

In 2005, Nokia was the fifth most valuable brand in the world. With a turnover of 51,1 billion euros in 2007 and an operating profit of 8 billion euros, the company’s market share had climbed well above 40 percent.

At this point, most mutual funds had invested significant shares of their funds in Nokia, probably in order to balance the portfolio vis-à-vis the stock market index. As a consequence, the company’s stock was traded around P/E 15-20, a rather high number considering the size of the firm and its meager growth prospects. When this is the case, and financial institutions keep buying a stock, it is usually the beginning of a collapse. This holds true for IBM in the late 1980s, Ericsson in the late 1990s and banks in 2006-2007.

In these years, politicians around the world argued that their country needed “a new Nokia” – a company which does so well that it fuels an entire economy’s growth over many years. Well, today anyone can have a Nokia.

The firm is falling into pieces and its new CEO Stephen Elop stated in 2007 that ”the first iPhone shipped in 2007, and we still don’t have a product that is close to their experience. Android came on the scene just over 2 years ago, and this week they took our leadership position in smartphone volumes”.

How can this sudden collapse be explained? And why has Nokia struggled to develop a smartphone?

Technology S-curves provide a good starting point for addressing this issue. The S-curve theory posits that the advance of a technology is initially slow. Once a breakthrough occurs, performance increases rapidly until a particular solution has reached its limits of what is possible within a certain paradigm. At this point, the S-curve levels off and the technology becomes increasingly vulnerable and likely to be substituted by another technology S-curve.

Nokia essentially surfed on the S-curve related to hardware and feature phones. Over the years, new functions were crammed into thinner and cheaper phones: radios, cameras, music players, recording capabilities, etc were added. Along this S-curve, Nokia could fend off competitors easily. Being late with the introduction of camera phones, the company could still catch up thanks to its financial resources and engineering capabilities related to hardware.

While the pace of development has been stunning for feature phones in the 2000s, it all happened along an established technological trajectory. As long as competition centered around offering a broad portfolio of feature phones, Nokia was in control. In this sense, Business Week was right when stating in 2007 that “Nokia’s dominance in the global cell-phone market seems unassailable”.

Approximately at this point in time, the S-curve for feature phones started to level off. It now became increasingly difficult to add valuable technological features or create additional consumer benefits along this trajectory.
Why then has Nokia been so slow in its shift to the next S-curve related to smartphones?

Nokia’s main problem is probably related to the fact that the competencies it developed in the feature phone era were not only less useful for developing smartphones – they were probably downright destructive for such attempts:

Nokia had never been a software company. Competencies were more related to hardware. Its operating system, Symbian, was essentially designed for phones used for calling and sending text messages, the online functionality of Nokia phones remained poor. A smartphone is much more about software and online compatibility than a feature phone. Hence, Nokia was in fact ill equipped to develop smartphones as its competencies were more related to hardware.

Having an established set of competencies related to feature phones, it became financially rational to continue along this trajectory and capitalize on these skills. A large company with a large established market where customer needs are known usually struggle to allocate resources to breakthrough innovations. Such a firm faces a high opportunity cost and therefore it is not able to renew itself. Big companies think big, but all novelties, by
definition, start as something small.

Rumors abound that Nokia was considering the development of a touch screen smartphone five years ago. The inability of large companies to invest in unknown technologies and unknown needs is probably the reason why Nokia never did so.

Looking ahead, Nokia is facing formidable competition and the company is still not prepared for it, considering that its competencies are still largely stuck in the feature phone paradigm. At first glance, the collaboration with Microsoft makes a lot of sense as Nokia lacks the required software skills. However, Microsoft has never been a dominant player in mobile operating systems.

Bearing in mind that Nokia’s smartphone Lumia will have significantly fewer applications available for its customers also means that the company is in trouble. Small installed base of customers means that fewer companies are willing to develop applications for Lumia, which in turn means that fewer customers are willing to buy a Lumia, which in turn means… Vicious circle.

Warren Buffett once said “turnarounds don’t turn”. This is probably the case for Nokia.

Summing up: competencies have become incompetencies. A fish is very well suited for survival in the water. Now put it on land and see what happens.

Nokia hade en smartphone-prototyp redan 2004. Ledningen dödade projektet (och företaget?).

Kolla in följande länk.

Är Nokia ett nytt Facit?

Plötsligt händer det. Likt Facit började Nokia efter år av lönsamhet och tillväxt att plötsligt uppvisa mörkröda siffror.

I båda fallen tycks existerande kompetenser ha blivit en hämsko.

I Facits Åtvidaberg hade bolaget byggt upp en förmåga att väva ihop finmekanik i form av kugghjul och fjädrar till snygga räknemaskiner som resulterade i rejäla vinster. Alla inköp av komponenter, hela tillverkningsprocessen och all utveckling handlade följaktligen om mekanik. I och med övergången till elektronik förintades värdet av denna kompetens på några år i början av 70-talet och krisen var ett faktum.

Nokias problem handlar i allt väsentligt om att skiftet till smartphones kräver kompetens inom mjukvara. Företagets framgångar under 90- och 00-talet handlade i allt väsentligt om att man snabbt lyckades utveckla ny, användarvänlig hårdvara. Den som följt Nokia en längre tid hade kunnat ana att hårdvarukulturen skulle skapa problem. Nokia behövde verkligen kämpa för att få in email-applikationer m.m. i sina mobiltelefoner.

Faktumet att smartphones kräver andra kompetenser än de Nokia traditionellt byggt upp, i kombination med den strategiska felsatsningen på Symbian kan ses som de främsta orsakerna till bolagets problem. Om det blir ett nytt Facit eller inte återstår att se:

Senaste mobiltrenden: GSM-telefoner du kan ringa med

Idag pratar alla om smartphones som den senaste trenden inom mobilbranschen. Samtal kretsar ofta kring huruvida någon kan hävda sig mot Apple och huruvida Nokia kommer överleva.

Mitt i denna hype är det lätt att glömma en annan trend som etablerade mobilaktörer har missat: seniortelefoner. Lilla Lundaföretaget Doro har med sina cirka 60 anställda växt kraftigt tack vare sin satsning på telefoner som är specialanpassade för äldre.

Telefonerna är lättanvända, innehåller färre funktioner, har större knappar, en tydlig display och högre ringsignal. Utöver detta har Doro lagt till sådant som larmknapp och annat en pensionär kan behöva om någonting skulle hända. Den växande äldre befolkningen har ofta en lägre teknikvana och en del särskilda behov som en ‘vanlig’ telefon inte kan tillfredsställa.

Varför har då Sony Ericsson, Nokia, HTC, Apple mfl inte kapitaliserat på den här möjligheten? Tekniken har trots allt funnits tillgänglig i säkert 15 år och den har dessutom i hög grad utvecklats av dessa aktörer. Ändå har segmentet förbisetts fullständigt. Jag ser två huvudsakliga orsaker till detta.

1. Stora företag tänker stort. Ett bolag av Nokias storlek kan helt enkelt inte prioritera marknader som är små i relation till företaget eftersom det inte genererar särskilt stora vinster i absoluta tal. Resurser allokeras istället till stora projekt som syftar till att försvara eller ta stora marknader. Därmed missar man också små segment.

2. Etablerade mobilaktörer är inte byggda för att utveckla enklare produkter. Flera av de större spelarna har redan outsourcat produktionen av low-end modeller. Deras varumärken är inte kompatibla med vad Doro erbjuder. Vidare har de en logik som bygger på höga bruttomarginaler för att kunna räkna hem investeringarna i R&D. Produkter som inte kräver särskilt mycket R&D och som inte resulterar i samma marginaler kommer därför inte att prioriteras.

Doro kan därför förmodligen växa vidare i lugn och ro alltmedan drakarna stångar sig blodiga kring smartphones. Konkurrensen kan säkert tillta framöver, men det kommer inte vara från Nokia.