Citat om Kodak före teknikskiftet

En analytiker vid CSFB skrev följande i december 1999:

“In our opinion, Kodak has the potential to dominate digital photography in the same way it has dominated traditional photography.”

1997 skrev en analytiker vid Smith Barney:

“…we believe the penetration by digital cameras of the installed base will be moderate for the next 10 years.”

Dubbelfel!

Företagsminnen, Kodak och de Olympiska Spelen

Skriver i tidningen Företagsminnen om Kodaks roll i OS genom åren. Bolagets engagemang är på många sätt en reflektion av dess framgångar. Under stora delar av 1900-talet var Kodak en självskriven huvudsponsor. Man var ett globalt varumärke för konsumenter som tjänade på den breda exponering OS gav. Tillsammans med McDonald’s, Coca Cola mfl var man med i varje OS.

När konkurrensen började tillta under 80-talet kom Fuji att få en alltmer framträdande roll i OS. Digitaliseringen förintade sedan Kodak och bolaget meddelade 2008 att man inte längre skulle sponsra OS. Kodak var inte längre ett starkt globalt varumärke, främst på grund av övergången till digital fotografi.

You Press the Button, Kodak used to do the rest.

Fick en artikel publicerad i MITs Technology Review angående Kodaks förfall.

Smith Barney, August 14, 1991: “There are excellent opportunities for Kodak and other film manufacturers to develop hybrid systems that combine the best characteristics of chemical and electronic imaging. The Photo CD is a good example of a hybrid system that we believe will extend the life of 35mm film substantially.”

Kodaks årsredovisning år 2000

Det är få saker som ger perspektiv på tillvaron som att läsa gamla strategidokument. Nedan ett utdrag ur VD-ordet i Kodaks årsredovisning år 2000. Fascinerande hur det på allvar kan argumenteras för Kodak som en stabil och trygg investering precis innan företaget sprängdes i bitar av digitaliseringen.

“Last year, the US economy was red hot, and the so-called “new economy” was even hotter. Today, as you scan the business headlines, the key word is “slump”… consumer confidence is in a blue funk… and the NASDAQ couldn’t get much flatter.
The question for investors now becomes, “Where do you invest your money after the bubble bursts?”

Let me suggest three possible answers. First, it makes sense, now more than ever, to invest in strong brands. Because when time are tighter, consumers are less inclined to risk their money on a new or unknown name.

Second, invest in products and services that offer high satisfaction at a low price. In other words, value-for-money is king.

Third, it might be wise to seek companies that are adept at generating cash. Those are the firms that will continue to invest in themselves and prepare for growth, regardless of the economy.

And that as you might have already surmised, brings us straight to Kodak. However, if a great brand and a great balance sheet are not sufficiently compelling, there is something else investors should consider: this is a very smart time to be in the picture business.

Picture-taking is now at an all-time high worldwide. Amateur photographers took more than 80 billion snapshots last year, a new record. They ordered more than 100 billion prints, another milestone for the industry.

For the past century, our business has been all about making it simpler for people to capture better images, first with film, and more recently, with digital technology. And, as we continues to make film and digital photography more accessible, picture-taking will continue to grow.

Today, though, image capture is only half the story. The real growth in our business will accrue to those who give people new and better ways to use their pictures.
Take, for example, the world of opportunity that has opened on the Internet. Last year, more than $45 billion worth of products and services were sold on the Web – with the help of more than one billion online images. And 75% of those images are touched by Kodak technology.”

Schumpeter och den skapande förstörelsen

Hittade följande citat via Dan Johansson på Ratio:

”Economics involves actors. Without actors, there is no play. This truism has been overlooked by modern economists whose universe is people with passive responders to stimuli. If all are price-takers, who sets price? If all behavior is rationally responsive, how can change occur? How can entrepreneurship be modeled? Increasingly, I have come to the view that the role of entrepreneurship has been the most neglected area of economic inquiry, with significant normative implications for the general understanding of how the whole economy works.”

// James Buchanan, år 1986 års mottagare av Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne

Vad är väl mer lämpligt än att kombinera detta med lite citat från allas vår husgud Joseph Schumpeter:

RIP Skrivmaskinen


Så har skrivmaskinstillverkningen lagts ner även i Indien.

Digitaliseringen fortgår med oförminskad takt och detta kom ju inte precis som någon överraskning, med tanke på att skrivmaskinerna började tappa mot persondatorn redan under 80-talet.

Intressant hur länge en zombie-teknologi kan hålla sig vid liv, dock med en minskande marknad och ett fåtal aktörer kvar. Tecken på en stundande kollaps brukar vara att de etablerade företagen letar nya marknader för att avsätta existerande produkter. Detta tycks ha varit fallet med skrivmaskinerna.

Under 60-talet försökte Facit sälja kalkylmaskiner till Sovietunionen när elektroniken var på väg in i branschen. Under 90-talet trodde man på Kodak att utvecklingsekonomierna i sydostasien skulle kompensera en del av den kannibalisering som digital fotografi skulle medföra. På senare år har analoga tillverkare av övervakningskameror såsom Pelco alltmer sökt sig mot Asien när den gamla teknologin har stött på patrull i västvärlden. Början på slutet tycks följa vissa mönster.

När kamerabranschen digitaliserades

Nedan några bildspel om kamera- och filmbranschens metamorfos. En process av skapande förstörelse som på många sätt påminner om vad som hände med räknemaskinerna under början av 70-talet.

Omvänd razor-blade i den digitala eran

Historiskt har många företag tillämpat den så kallade rakbladsmodellen, som i korthet innebär att en produkt säljs till ett lågt pris och att vinsterna därefter görs på försäljningen av konsumtionsvaror kopplade till produkten. Det mest uppenbara exemplet är förstås Gillette med sina hutlösa priser på rakblad. Polaroid, Kodak, Nintendo mfl har under en längre tid tillämpat detta framgångsrikt.

I och med den digitala eran har den omvända rakblads-modellen blivit alltmer populär. Applikationer och olika tillbehör säljs till låga priser eller är gratis och då produkten ger tillgång till allt detta ökar köparens benägenhet att betala ett högt pris för den.

Apple har med framgång tillämpat det omvända rakbladet på mp3-spelare och telefoner (wordpress är ett annat exempel). I en tid då alla komponenter i praktiken finns att tillgå borta i sydostasien blir det allt svårare att differentiera sig genom överlägsen teknisk prestanda. Bättre då att bygga en plattform där andra kan utveckla applikationer som ökar värdet av just din produkt.

Den aktör som lyckas göra detta i kamerabranschen kommer med stor sannolikhet att dominera branschen. De stora japanska drakarna befinner sig i ett hårdvarukrig där ingen behöver bättre hårdvara – samtidigt som en Iphone utrustad med rätt appar kan prestera bättre än många bra systemkameror.

Kanske är det dags för Apple att ge sig in i kamerabranschen?

Nedan några bilder från Kodaks gamla anläggning i Järfälla: