Facits säljorganisation och bokhandlarnas problem

Peter Olausson skriver intressant om Facit, Sharp och om hur hela värdekedjan förändrades/förkortades på grund av elektroniken intåg i kalkylmaskinsbranschen.

Frågan infinner sig genast: borde Facit ha bytt prouktkategori och sålt andra saker men i befintliga kanaler? Det är alldeles uppenbart att säljorganisationen var en av Facits absolut främsta styrkor. Jag har hört historier om hur Facit-säljare träffas än idag och pratar gamla minnen, vilket säger en del om den sammanhållning man hade.

IBMs rörelse nedåt i värdekedjan under de senaste 25 åren baserades också på att man historiskt hade haft en mycket stark säljkår och goda kundrelationer.

Faktumet att digital teknik förkortar värdekedjor har också implikationer idag, inte minst för böcker. Det finns en hel del som pekar på att förlagen kan fortsätta tjäna pengar i den digitala era, även om det finns en del pirattendenser i branschen. Bokhandlarna däremot, har historiskt tjänat pengar på att sälja fysiska produkter. När människor i allt lägre utsträckning köper tryckta böcker kommer värdet av den här säljkanalen att förintas (några exempel på detta i bildspelet nedan).

När det går att dra paralleller mellan en verksamhet idag och vad Facit råkade utför vet man att en del omvälvningar kommer att ske framöver…

Hur analogt och digitalt har imiterat varandra

När världen började digitaliseras hade många företag problem att göra sina produkter användarvänliga. Det var ofta problematiskt för kunder att relatera till helt nya produkter som ofta var svåra att använda. Som en följd av detta kom många produkter att anamma många begrepp från den analoga världen i syfte att göra användaren mer familjär:

- QWERTY-tangentbordet är en kvarleva från skrivmaskinernas tid och tangentsättningen på dagens datorer härstammar därmed från 1867.
- När Apple lanserade de första persondatorerna tillämpades en begreppsapparat från den moderna kontorsmiljön (mappar, filer, skrivbord, etc).
- Efter Ataris uppgång och fall trodde många att datorspelbranschen var död. Nintendos succé byggde i hög grad på att man inte positionerade sig som en del av den digitala världen utan gjorde spelkonsolen för TV:n. Det gick inte att använda termen ’computer game’ utan man använde istället termen ’video game’, något som hade mer analoga konnotationer.

Det fåtal analoga produkter som faktiskt finns kvar positioneras som digitala, trots att så ej är fallet. Ett exempel:
- Inom videoövervakning försöker de analoga företagen att framstå som digitala genom att tala om HD CCTV, något som är en självmotsägelse i den högre skolan.

30 år och 10^19 transistorer i världen har medfört att normen numera är digital snarare än analog.