HDTV, Ultra HD och konsten att skjuta över målet

En artikel i The Economist beskriver Ultra HD, teknologin som har potential att ge fyra gånger bättre bildkvalité än HD.

Detta är förmodligen ett skolboksexempel på en teknologi som potentiellt kan ge en markant ökad prestanda, men som ändå är relativt ointressant. Skälet är enkelt: konsumentens marginalnytta på ytterligare förbättrad bildkvalité i relation till HD är förmodligen ganska begränsad.

Fenomenet kallas ofta för ”technology overshoot”, och åsyftar att teknik blir för bra i bemärkelsen att kunder inte är beredda att betala för den ytterligare prestanda som erbjuds. Detta är mycket vanligt, inte minst i digitala branscher (tex kameror, kalkylmaskiner, klockor m.m.) där prestandautvecklingen är snabb.

You Press the Button, Kodak used to do the rest.

Fick en artikel publicerad i MITs Technology Review angående Kodaks förfall.

Nätverkets inneboende tröghet och klockornas digitalisering

Taiwan och hur digitaliseringen tog över hela samhället

Den som vill förstå de senaste decenniernas digitalisering av världen behöver också förstå den radikalt annorlunda branschstrukturen som växte fram i den taiwanesiska halvledarindustrin. Halvledarindustrin var tidigare helt vertikalt integrerad – företag i branschen utvecklade, testade och tillverkade sina egna kretsar. Detta skapade i sin tur höga inträdesbarriärer i form av kapital och tekniskt kunnande.

På Taiwan kom istället United Microelectronics Corporation (UMC) och Taiwanese Semiconductor Manufacturing Corporation att agera som enbart tillverkare, vilket i sin tur skapade en mer flexibel branschstruktur. Nu behövdes det inte längre stora mängder kapital för att ge sig in i halvledarindustrin. En arbetsdelning byggdes upp där vissa företag ägnade sig åt tillverkning medan andra fokuserade på utveckling av kretsar.

Den här branschstrukturen gjorde det också möjligt för de tusentals taiwanesiska ingenjörer som varit i Silicon Valley att bygga upp nya företag så snart de var tillbaka. Det har ofta påtalats att kunskapsöverföringen från USA till Taiwan var av stor betydelse för regionens konkurrenskraft. En förmodligen lika viktig förklaring är nog att det på Taiwan fanns en branschstruktur som på ett effektivt sätt kunde absorbera och utnyttja all denna kunskap. Ingenjörerna behövde inte stora mängder kapital utan kunde direkt omsätta sina kunskaper i praktik, vilket sedan ledde till snabba börsintroduktioner och att stora förmögenheter kunde ackumuleras. Halvledartillverkarna fick i sin tur tillgång till nya teknologier och ytterligare möjligheter att uppnå de skalfördelar som är så viktiga inom branschen.

Tillverkningsbolagen och utvecklingsföretagen kom därmed att leva i symbios med varandra där utvecklarna slapp produktion och kapitalintensiv verksamhet och tillverkarna kunde fortsätta ligga i framkant av utvecklingen tack vare relationer till utvecklingsföretagen. Flera av halvledartillverkarna såsom VIA och SIS kom dessutom att bli strategiska partners till amerikanska företag som Intel och AMD.

År 2003 erhöll taiwanesiska företag 6676 patent i USA, blott tre andra länder i världen hade det året så många nya patent i USA. Majoriteten av dessa är kopplade till halvledarindustrin och då främst tillverkningsprocessen. Som en följd av detta investerar Taiwanesiska halvledartillverkare vissa år mer än hela sin omsättning i ny utrustning.

Under flera decennier var digitaliseringen ett mer eller mindre isolerat fenomen. Enskilda branscher såsom klock- och räknarindustrierna kunder digitaliseras över en natt. De senaste tio åren har snarare varit en process där digital teknik blir allomslutande – den finns överallt och är inte isolerad till ett antal branscher. Sannolikt hade den här processen tagit betydligt längre tid om halvledareindustrin hade fortsatt vara helt vertikalt integrerad.

Övervakning: ett pågående och accellererande teknikskifte

Övervakningsbranschen genomgår för närvarande ett teknikskifte där analoga kameror ersätts av digitala kameror, som är sammankopplade över internet. Enligt IP Video Market har hastigheten i övergången ökat markant de senaste åren. Nedan två bildspel om varför så är fallet.

The nifty fifties och hur digitaliseringen förstör för investerare

Under 60- och tidigt 70-tal talades det ofta om ’the nifty fifties’, en term som refererade till 50 stora, stabila bolag på New York-börsen. Dessa betraktades som typiska ’köp och behåll’-företag som kunde ge en trygg pension för den amerikanska medelklassen.

Under 60-talets sista år av dånande högkonjunktur sköt the nifty fifties i höjden och många fick sedan stora problem under det långa, svåra 70-talet.

En titt på dessa bolag idag ger lite perspektiv på hur en kapitalistisk ekonomi fungerar och påvisar med all önskvärd tydlighet att stabilitet inte är marknadsekonomins normaltillstånd. Somliga bolag såsom Coca Cola, Pepsi och Philip Morris har klarat sig mycket bra. Cigaretter och sockrat bubbelvatten i kombination med urstarka varumärken som skapar skyhöga inträdesbarriärer tycks vara vinnande koncept över tiden.

Flera av läkemedelsbolagen har presterat bra sedan 70-talet, inte minst under 90-talet. På senare tid har dock i praktiken hela sektorn fått problem. Patent som löper ut, tilltagande konkurrens och tuffare regleringar har plågat branschens dominanter under en längre tid nu.

Allra sämst på listan är tveklöst de digitala bolagen, eller de företag som utsatts för digitaliseringen. Här har vi det yttersta bottenskrapet:
- Xerox aktie har gått från 25 USD 1976 till 10 dollar 2011. Betänk inflationen och detta måste betraktas som en fantastiskt medioker investering.
- Polaroid gick i konken i oktober 2001 på grund av skiftet till digital fotografi.
- Kodaks aktie stod i 58 dollar 1976 och har de senaste åren skvalpat runt kring 3-5 dollar.
- IBMs aktie låg mellan 10 och 30 dollar under 60- och 70-talet, drevs uppåt mot 40 under 80-talet, kollapsade under 90-talets första halva och har därefter mer än återhämtat sig. Över tiden är dock det inflationsjusterade resultatet föga imponerande.
- Stordator-tillverkaren Digital Equipment dominerande sin marknad under 70- och 80-talet. På den tiden var man den största arbetsgivaren i Boston näst efter den offentliga sektorn. Därefter havererade alltihop i början av 90-talet i och med att persondatorer blev alltmer populära. Spillrorna såldes sedan till bland annat Compaq och Intel.

Vad blir slutsatsen? De branscher som haft högst innovationstakt har också genererat sämst aktieutveckling för företagen i ett längre perspektiv. Facits aktie toppade 1966 efter att bolaget köpt konkurrenten Addo. 1972 köpte Electrolux spillrorna för 60 kronor per aktie, vilket senare visade sig vara allt annat än ett vrakpris.

Nedan återges historien om Polaroids konkurs.

När ny teknik möter gamla strukturer

Arbetsveckan avslutas med två citat från Henderson and Clark (1990) om hur svårt det är att få in ny teknik i gamla företag:

“Xerox, the pioneer of plain-paper copiers, was confronted in the mid-1970s with competitors offering copiers that were much smaller and more reliable than the traditional product. The new products required little new scientific or engineering knowledge, but despite the fact that Xerox had invented the core technologies and had enormous experience in the industry, it took the company almost eight years of missteps and false starts to introduce a competitive product into the market. In that time Xerox lost half of its market share and suffered serious financial problems.”

“In the mid-1950s engineers at RCA’s corporate research and development center developed a prototype of a portable, transistorized radio receiver. The new product used technology in which RCA was accomplished (transistors, radio circuits, speakers, tuning devices), but RCA saw little reason to pursue such an apparently inferior technology. In contrast, Sony, a small, relatively new company, used the small transistorized radio to gain entry into the U.S. market. Even after Sony’s success was apparent, RCA remained a follower in the market as Sony introduced successive models with improved sound quality and FM capability. The irony of the situation was not lost on the R&D engineers: for many years Sony’s radios were produced with technology licensed from RCA, yet RCA had great difficulty matching Sony’s product in the marketplace.”

Tilltagande avkastning

I fredags åt jag lunch med Tomas Olsson på Sigma, han berättade att det numera laddas upp 3500 bilder på Flickr varje minut. Vi lekte med tanken hur många gamla Kodak-rullar det skulle ha motsvarat och jag drog en parallell till finansmarknaderna.

Idag omsätter Stockholmsbörsen motsvarande hela 1970-talets omsättning på endast en dag. En sådan volym av transaktioner hade under aktiebrevens förlovade dagar krävt att tiotusentals människor vände och sände papper dagarna i ända.

När det fysiska mediet för produktion och spridning av information försvinner upphör också nationalekonomins antaganden om knappa resurser, avtagande avkastning m.m. att gälla. Vi går från knapphet till överflöd och från en ekonomi där all produktion förr eller senare ledde till avtagande avkastning. Nu är det tilltagande avkastning som gäller.

Akademiska journaler är numera digitala sedeltryckerier

Ett genomgående tema på den här bloggen är hur digitaliseringen medfört en kraftig ökning i utbudet på information, något som i sin tur leder till lägre priser och att företag och yrken kopplade till informationsspridning utsätts för ett ökat konkurrenstryck.

Akademin och dess publikationer i termer av vetenskapliga journaler genomgår för närvarande en liknande en omvandling. Utbudet på journaler har formligen exploderat och det är numera tveksamt om en publikation i en tidskrift kan betraktas som kvalitetssäkrad forskning.

Det finns emellertid en viktig skillnad: verksamheten är förmodligen mer lönsam än någonsin. I en tid då tidningar, förlag, skivbolag och hela yrkesgrupper har problem tjänar de akademiska förlagen ohyggliga pengar på sina vetenskapliga journaler. Hur kan detta förklaras?

Till att börja med kan vi konstatera att affärsmodellen är oerhört lukrativ. Forskare står för innehållet (och får ingen ersättning, blott status), forskare ansvarar för att granska materialet (och får ingen ersättning, blott status). Lite layout och enklare formatering och vips är produkten redo att säljas – till bibliotek vars förhandlingsförmåga är ytterst begränsad. Vidare kräver forskare tillgång till många journaler då en central delar av deras arbete handlar om att hålla sig uppdaterade på fronten.

Då förlagen äger journalerna och kunden inte består av ungdomar med piratbetonade sympatier har digitaliseringen inte utgjort något hot alls. Tvärtom, plötsligt behöver förlagen inte ens trycka journalerna då forskare numera får tillgång online. Ett flertal av mina publikationer har inte ens skickats till mig i tryckt format utan jag får vackert beskåda arbetet online istället.

Sällan har väl en bransch varit mer lönsam. Någon annan står för innehållet. Någon annan står för granskning av innehållet. Produkten har numera knappt några tillverkningskostnader. Och till råga på allt måste kunden ha tillgång till produkten. Fantastiskt.

Digitaliseringen har medfört att vetenskapliga journaler numera kan liknas vid sedeltryckerier. Akademins tilltagande fokus på publikationer i vetenskapliga journaler under de senaste decennierna bör delvis förstås mot bakgrund av hur ny teknik har skapat helt andra möjligheter att tjäna pengar. Explosionen i antalet ’International Journal of You Name It’ och inflationen i vetenskapliga publikationer är en direkt följd av digitaliseringen. Ingenting är heligt när transistorerna invaderar bransch efter bransch, nej hör och häpna, inte ens akademin.

Pricer: Digital Boom and Bust och Boom igen (och Bust?)

Det svenska företaget Pricer uppvisar för närvarande en explosiv tillväxt. Orderingången i första kvartalet 2011 ökade med ohyggliga 116 procent.

Pricer utvecklar elektroniska prisetiketter för butiker. Det finns en rad tämligen uppenbara fördelar med digitala prislappar. Felprissättningarna minskar (och därmed klagomålen), priser kan uppdateras snabbare och från en central punkt, något som ger överblick och sänker arbetskostnaderna. Enligt Pricers beräkningar kan kunder räkna hem en sådan investering på bara ett år.

Men det är först på senare tid som tillväxten har tagit fart. I likhet med många andra bolag hypades Pricer bortom all rimlighet under IT-bubblan. Därefter väntade en lång och plågsam resa genom teknisk utveckling, förluster och nyemissioner. Företaget har endast varit lönsamt i fyra år nu och ett ögonkast på dess aktiekurs de senaste 15 åren (nedan) visar vilken hur tufft det har varit.

Pricer måste ha attraherat många investerare under IT-bubblan. Affärslogiken ovan är onekligen tilltalande. Dyr digital teknik med undermålig prestanda i kombination med en marknad som inte var redo innebar dock att tillväxten uteblev i många, långa år. Efter ytterligare ett decennium av Moores lag har tekniken plötsligt blivit prisvärd och nu följer ett antal år av explosiv tillväxt, guld och gröna skogar.

Konkurrensen brukar emellertid tillta förvånansvärt snabbt i den här fasen av en branschomvandling. Nya aktörer flödar in på marknaden, priskrig bryter ut och endast ett fåtal överlever. Kamerabranschen utgör ett illustrativt exempel (se nedan).

Samma sak hände när miniräknaren blev en konsumentprodukt under början av 70-talet. Konkurrensen tilltog i takt med att alltfler bolag sydde ihop kretskort och LCD-skärmar till allt mindre och billigare räknare. I antal enheter uppvisade marknaden en hysterisk tillväxt. I termer av lönsamhet var det inte fullt så kul och ekonomihistoriker brukar referera till åren 1972-1975 som ”the great calculator war”.
Persondator-branschen upplevde samma typ av boom och bust under 80-talet då bland annat Ericsson brände av ett antal miljarder på att försöka tillverka PCs.

Pricer plågade sig igenom mer än ett decennium av ökenvandring innan digitaliseringen av hylletiketter nu börjat ta fart. Precis samma mönster kan ses i ovan nämnda branscher. De första elektroniska kalkylmaskinerna dök upp någon gång i början av 60-talet. Den första prototypen på en digital kamera dök upp på Kodak i mitten av 70-talet.

Sådant är mönstret: den digitala applikationen ser dagens ljus och hypas, sen följer en lång resa av nolltillväxt, därefter explosionsartad tillväxt och sedan tilltagande konkurrens och massiv utslagning av företag.

Spridningen av digital teknik kan med andra ord sammanfattas med en av Svenska Spels slogans: ’plötsligt händer det’. Om man därmed bör sätta likhetstecken mellan Keno-spelande och investeringar i digitala bolag kan vi låta vara osagt.

Fotograf-yrkets förstörelse

Läs följande artikel om hur digitaliseringen har förstört marknaden för fotografer.

Intressant hur entreprenören kunde göra pengar på digitaliseringen, samtidigt som det är uppenbart att han är ganska ensam om detta.

Fundera nu på alla andra yrken som hotas på samma sätt av att priset på information är på väg mot noll. Tack till Jonatan Hedin på United Minds för länktipset.

När kamerabranschen digitaliserades

Nedan några bildspel om kamera- och filmbranschens metamorfos. En process av skapande förstörelse som på många sätt påminner om vad som hände med räknemaskinerna under början av 70-talet.