C2SAT: Too small to fail

Too big to fail har varit ett återkommande tema inom näringsliv och politik de senaste åren. Att företag (och länder) inte tvingas ta konsekvenserna av felaktiga beslut är förstås problematiskt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Tid, arbete och kapital fastnar i strukturer där dessa produktionsfaktorer bevisligen inte skapar något värde och det är endast genom att låta icke konkurrenskraftiga organisationer gå under som en om-allokering av resurser mot mer produktiva investeringar kan komma till stånd.

Det pratas ofta om too big to fail, men fenomenet too small to fail har inte fått särskilt mycket uppmärksamhet. På aktiemarknadens mindre listor kryllar det av företag som haft epitetet förhoppningsbolag i en herrans massa år utan att leverera något värde till sina ägare.

Två exempel:

- C2SAT på aktietorget levererade en ruskig Q1:a. Med en omsättning på 100 000, en förlust på över 12 miljoner och en orderingång på 0,0 SEK kan man verkligen fråga sig varför bolaget idag värderas till 62 miljoner. 18 betalningsanmärkningar, tiotals nyemissioner det senaste decenniet och faktumet att man
rear ut reservdelar online gör ju inte att situationen känns mer hoppingivande. Trots detta annonserade bolaget nyligen att man än en gång lyckats få in mer pengar.
- Biosensor har lyckats genomföra mer än 40 nyemissioner under de senaste tolv åren. Vinster och tillväxttal lyser fortfarande med sin frånvaro.

Den som botaniserar på aktietorget hittar ett otal bolag med ungefär samma historik som C2SAT och Biosensor. Självfallet är riskvilligt kapital viktigt för att skapa ekonomisk tillväxt, men i många fall handlar det snarare om att bolagen har misslyckats så länge att man häpnar över hur de kan få in mer pengar i emission efter emission.

I en värld där kapitalbristen är ett minne blott finns det alltid ett gäng 40-talister eller testosteronstinna 30-åringar som gärna spelar roulette och kastar in sina pengar i dessa bolag. Det tisslas och tasslas på DI:s forum Börssnack, ett rykte sprids om någon mystisk stororder från någon anonym storkund i något främmande land och företaget lever vidare. Dessutom finns det alltid pengar att göra som garant i emissioner och om förväntningarna är lågt ställda innebär det bara att garanten tar mer betalt.

I fallet ’too big to fail’ är det skattebetalarna som får stå för notan när företag misslyckas. Too small to fail bygger på att småsparare spelar bingo och att emissionsgaranter tar ordentligt betalt för att möjliggöra den här formen av gambling. I båda fallen finns det anledning att ifrågasätta vilket värde som egentligen skapas.


You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.
You can leave a response, or create a trackback from your own site.

There are no comments yet, be the first to say something


Leave a Reply

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>