Schumpeter och den skapande förstörelsen

Hittade följande citat via Dan Johansson på Ratio:

”Economics involves actors. Without actors, there is no play. This truism has been overlooked by modern economists whose universe is people with passive responders to stimuli. If all are price-takers, who sets price? If all behavior is rationally responsive, how can change occur? How can entrepreneurship be modeled? Increasingly, I have come to the view that the role of entrepreneurship has been the most neglected area of economic inquiry, with significant normative implications for the general understanding of how the whole economy works.”

// James Buchanan, år 1986 års mottagare av Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne

Vad är väl mer lämpligt än att kombinera detta med lite citat från allas vår husgud Joseph Schumpeter:

RIP Skrivmaskinen


Så har skrivmaskinstillverkningen lagts ner även i Indien.

Digitaliseringen fortgår med oförminskad takt och detta kom ju inte precis som någon överraskning, med tanke på att skrivmaskinerna började tappa mot persondatorn redan under 80-talet.

Intressant hur länge en zombie-teknologi kan hålla sig vid liv, dock med en minskande marknad och ett fåtal aktörer kvar. Tecken på en stundande kollaps brukar vara att de etablerade företagen letar nya marknader för att avsätta existerande produkter. Detta tycks ha varit fallet med skrivmaskinerna.

Under 60-talet försökte Facit sälja kalkylmaskiner till Sovietunionen när elektroniken var på väg in i branschen. Under 90-talet trodde man på Kodak att utvecklingsekonomierna i sydostasien skulle kompensera en del av den kannibalisering som digital fotografi skulle medföra. På senare år har analoga tillverkare av övervakningskameror såsom Pelco alltmer sökt sig mot Asien när den gamla teknologin har stött på patrull i västvärlden. Början på slutet tycks följa vissa mönster.

Fotograf-yrkets förstörelse

Läs följande artikel om hur digitaliseringen har förstört marknaden för fotografer.

Intressant hur entreprenören kunde göra pengar på digitaliseringen, samtidigt som det är uppenbart att han är ganska ensam om detta.

Fundera nu på alla andra yrken som hotas på samma sätt av att priset på information är på väg mot noll. Tack till Jonatan Hedin på United Minds för länktipset.

Hur tjänar man pengar på Internet? – Inte Alls!

Många brottas med frågan, helt klart. Ibland är det befriande när någon som nedan är lite härligt negativ och förklarar hur saker ligger till: priset på information är i det närmaste noll nuförtiden och de flesta som försöker ta betalt kommer inte att få det.

När kamerabranschen digitaliserades

Nedan några bildspel om kamera- och filmbranschens metamorfos. En process av skapande förstörelse som på många sätt påminner om vad som hände med räknemaskinerna under början av 70-talet.

När digitaliseringen inte förstör företag

Ett genomgående tema på den här bloggen är hur digital teknik skapar industriell turbulens och slår undan fötterna för etablerade företag. Det finns dock undantag och historiskt har många bolag växt tack vare digitaliseringen. Vad karakteriserar dessa?

Ofta har dessa bolag kunnat använda den digitala tekniken för att skapa nya marknader snarare än att konkurrera inom befintliga strukturer. Det gäller exempelvis Doro (mobiltelefoner riktade till seniorer) och Nintendo Wii (TV-spel för hela familjen). I det lite längre perspektivet har dock även dessa nya marknader ofta förvandlats till röda oceaner, vilket i sin tur tvingat företag att återigen leta efter nya marknader.

Nedan ett exempel på hur Sony kunde skapa en ny marknad med hjälp av transistorradion.

Omvänd razor-blade i den digitala eran

Historiskt har många företag tillämpat den så kallade rakbladsmodellen, som i korthet innebär att en produkt säljs till ett lågt pris och att vinsterna därefter görs på försäljningen av konsumtionsvaror kopplade till produkten. Det mest uppenbara exemplet är förstås Gillette med sina hutlösa priser på rakblad. Polaroid, Kodak, Nintendo mfl har under en längre tid tillämpat detta framgångsrikt.

I och med den digitala eran har den omvända rakblads-modellen blivit alltmer populär. Applikationer och olika tillbehör säljs till låga priser eller är gratis och då produkten ger tillgång till allt detta ökar köparens benägenhet att betala ett högt pris för den.

Apple har med framgång tillämpat det omvända rakbladet på mp3-spelare och telefoner (wordpress är ett annat exempel). I en tid då alla komponenter i praktiken finns att tillgå borta i sydostasien blir det allt svårare att differentiera sig genom överlägsen teknisk prestanda. Bättre då att bygga en plattform där andra kan utveckla applikationer som ökar värdet av just din produkt.

Den aktör som lyckas göra detta i kamerabranschen kommer med stor sannolikhet att dominera branschen. De stora japanska drakarna befinner sig i ett hårdvarukrig där ingen behöver bättre hårdvara – samtidigt som en Iphone utrustad med rätt appar kan prestera bättre än många bra systemkameror.

Kanske är det dags för Apple att ge sig in i kamerabranschen?

Nedan några bilder från Kodaks gamla anläggning i Järfälla:

Sidewalk Express-fart utför?

Plötsligt fanns Sidewalk Express lite varstans där snabb och billig Internet-uppkoppling behövdes. Med hjälp av annonser kunde priserna hållas nere och verksamheten växte.
Nyligen hörde jag att bolaget har stängt verksamheten vid Jönköpings centralstation (min hemort). Kanske är detta ett blivande exempel på hur digitaliseringen öppnar och sen stänger affärsmöjligheter på nolltid.

När datorer och Internet-uppkoppling blev allt billigare kunde företaget växa med resande människors behov av att vara ständigt uppkopplade. Men den ständiga och snabba förbättringen i pris/prestanda medförde snart att människor alltid är uppkopplade och inte behöver Sidewalk längre. Alltfler har bärbara datorer med allt bättre batteritid och kapacitet. Faktumet att många idag har Internet i mobilerna leder också till att Sidewalks marknad försvinner.

Allt detta sker inom loppet av några år.

Digitaliseringen medför en ohygglig process av skapande förstörelse som skulle kunna sammanfattas med lätt fånget, lätt förgånget.

Segelskepp, ångfartyg och likartade mönster inom (HD)CCTV

Fredagen den 13 i December 1907 sjönk segelskeppet Thomas W. Lawson ner i Engelska kanalen. Det kunde ha varit en helt vanlig otursdag, men ett antal faktorer gör händelsen unik. Med sina sju master var skeppet stort och pampigt. Det hade designats med det explicita syftet att konkurrera med ångbåtsfartygen, då dessa hade tagit marknadsandelar från segelfartygen under en längre tid. Thomas Lawson kunder göra 22 knop, men för att uppnå detta var utvecklarna tvungna att minska manövrerbarheten. Följaktligen kapsejsade skeppet.

Efter detta gjordes inga fler försök att göra snabbare segelfartyg ämnade för transporter. Ångfartygens triumf var ett faktum.

Historien illustrerar en teknologi som nått toppen av sin möjliga prestanda och hur försök att gå bortom detta är lönlösa och rent av farliga. Vidare har historiker visat att fler tekniska framsteg gjordes på segelskeppen under 1850-1900 än vad som gjorts under de föregående 300 åren. Konkurrensen från ångfartygen skapade ett tryck som tvingade ut det sista ur teknologin. När Thomas Lawson sjönk var det ett tecken på att toppen redan hade nåtts.

En döende teknologis sista förbättringar på grund av tilltagande konkurrens från den nya teknologin brukar man därför referera till som ‘the sailing ship effect’ eftersom de bästa segelfartygen gjordes när ångfartygen redan var på god väg att ta över marknaden.

Ett likartat mönster kan idag ses i övervakningsbranschen, där det pågår ett teknologiskifte från analoga CCTV-kameror till digitala, internet-baserade kameror. I termer av bildkvalité m.m. torde de flesta bedömare vara eniga om att den digitala tekniken nu är bättre, inte minst i och med introduktionen av kameror med HD-kvalité för några år sedan.

De analoga företagens svar på detta var att tillsammans lansera en standard för HD-CCTV (http://www.highdefcctv.org/). Analoga kameror med HD-kvalité är för mig lika begripligt som en rostad snöboll.

Fenomenet kan betraktas som en typ av ‘sailing ship effect’. Den nya teknologin håller på att springa ifrån den gamla, varpå de gamla företagen svarar med ökade insatser, men på grund av teknikens naturliga begränsningar bör försöket betraktas som en dödsryckning. Det är även intressant hur de analoga företagen inte längre sätter agendan, utan måste imitera och anamma en begreppsapparat som egentligen är främmande för dem.

Huruvida jämförelsen ovan håller eller inte får framtiden utvisa. Arbetsveckan avslutas med ett citat från Danny DeVito i filmen ‘Other People’s money’:

”You know, at one time there must have been dozens of companies making buggy whips. And I’ll bet the last company around was the one that made the best goddamn buggy whip you ever saw.
Now, how would you have liked to have been a stockholder in that company?”