När tidernas bästa förvaltare fyndköpte Volvo 1985

Den legendariske investeraren Peter Lynch är helt klart en av mina husgudar. Hans fond på Fidelity gav under 13 år en genomsnittlig årsavkastning på 29 procent, vilket gör honom till en av de bästa förvaltarna genom tiderna. Hans böcker rekommenderas varmt för den som är intresserad av aktier och investeringar.
En bit in på 80-talet hade Lynchs framgångar attraherat så mycket kapital att han fick söka sig bort från den amerikanska marknaden för att hitta nya investeringsobjekt. Under sin Europaturné kom så Lynch till Göteborg och Torslanda för att besöka Volvo.

Det var förmodligen första gången Volvo fick besök av en amerikansk förvaltare. I en av sina böcker berättar Lynch hur han blev mycket väl mottagen av den i det närmaste smickrade ledningen och hur han visades runt bland fabrikerna på Hisingen.

Till sin stora förvåning insåg Lynch att företaget Volvo var gratis. Aktien kostade motsvarande 34 dollar, vilket också var den mängd likvider som fanns i bolaget, per aktie. Den som köpte aktier i Volvo fick med andra ord alla fabriker och andra materiella tillgångar samt alla framtida vinster till priset 0 kronor!

Lynch såg möjligheten, lade en rejäl slant i Volvo och mycket riktigt blev det en sagolikt bra investering under de kommande åren.

Det verkar egendomligt hur en så uppenbar felprissättning kunde få existera på en relativt fri marknad. Förklaringen står att finna i höga transaktionskostnader. En transaktionskostnad brukar definieras som de kostnader man måste betala för att köpa eller sälja någonting. Dessa består bland annat av sök- och informationskostnader samt kostnader för att säkerställa att parterna uppfyller sina åtaganden.

Transaktionskostnaden för ett lägenhetsköp skulle exempelvis vara tiden det tar att leta upp rätt objekt, läsa på om bostadsrättsföreningen, gå på visningen, delta i budgivningen, skriva kontrakt etc. Höga transaktionskostnader medför normalt sett att marknaden fungerar sämre och att felprissättningar lättare uppkommer.

Om det är någon marknad där transaktionskostnaderna har minskat markant sedan 80-talet så är det finansmarknaden. Det är idag mycket enklare att ta fram årsredovisningar, kvartalsrapporter, uttalanden från ledningen, branschstatistik, följa aktiekurser, genomföra köp och så vidare. Som en följd av de fortfarande höga transaktionskostnaderna på 80-talet kunde den som vände på tillräckligt många stenar gör riktiga kap, vilket ju var precis vad Lynch lyckades med.

Digitaliseringen och de därmed sänkta transaktionskostnaderna har medfört att den här sortens fynd är betydligt svårare att göra idag.

The nifty fifties och hur digitaliseringen förstör för investerare

Under 60- och tidigt 70-tal talades det ofta om ’the nifty fifties’, en term som refererade till 50 stora, stabila bolag på New York-börsen. Dessa betraktades som typiska ’köp och behåll’-företag som kunde ge en trygg pension för den amerikanska medelklassen.

Under 60-talets sista år av dånande högkonjunktur sköt the nifty fifties i höjden och många fick sedan stora problem under det långa, svåra 70-talet.

En titt på dessa bolag idag ger lite perspektiv på hur en kapitalistisk ekonomi fungerar och påvisar med all önskvärd tydlighet att stabilitet inte är marknadsekonomins normaltillstånd. Somliga bolag såsom Coca Cola, Pepsi och Philip Morris har klarat sig mycket bra. Cigaretter och sockrat bubbelvatten i kombination med urstarka varumärken som skapar skyhöga inträdesbarriärer tycks vara vinnande koncept över tiden.

Flera av läkemedelsbolagen har presterat bra sedan 70-talet, inte minst under 90-talet. På senare tid har dock i praktiken hela sektorn fått problem. Patent som löper ut, tilltagande konkurrens och tuffare regleringar har plågat branschens dominanter under en längre tid nu.

Allra sämst på listan är tveklöst de digitala bolagen, eller de företag som utsatts för digitaliseringen. Här har vi det yttersta bottenskrapet:
- Xerox aktie har gått från 25 USD 1976 till 10 dollar 2011. Betänk inflationen och detta måste betraktas som en fantastiskt medioker investering.
- Polaroid gick i konken i oktober 2001 på grund av skiftet till digital fotografi.
- Kodaks aktie stod i 58 dollar 1976 och har de senaste åren skvalpat runt kring 3-5 dollar.
- IBMs aktie låg mellan 10 och 30 dollar under 60- och 70-talet, drevs uppåt mot 40 under 80-talet, kollapsade under 90-talets första halva och har därefter mer än återhämtat sig. Över tiden är dock det inflationsjusterade resultatet föga imponerande.
- Stordator-tillverkaren Digital Equipment dominerande sin marknad under 70- och 80-talet. På den tiden var man den största arbetsgivaren i Boston näst efter den offentliga sektorn. Därefter havererade alltihop i början av 90-talet i och med att persondatorer blev alltmer populära. Spillrorna såldes sedan till bland annat Compaq och Intel.

Vad blir slutsatsen? De branscher som haft högst innovationstakt har också genererat sämst aktieutveckling för företagen i ett längre perspektiv. Facits aktie toppade 1966 efter att bolaget köpt konkurrenten Addo. 1972 köpte Electrolux spillrorna för 60 kronor per aktie, vilket senare visade sig vara allt annat än ett vrakpris.

Nedan återges historien om Polaroids konkurs.