Ipod nano och hypandet av ny teknik

Det tycks vara fler än jag som anser att Apples Ipod nano med touchscreen är en ganska vansinnig konstruktion.

Som länken ovan påpekar vill människor kunna byta låt utan att kunna titta på sin MP3-spelare, detta går dock inte med en touchscreen. Tekniken har en mängd andra störande effekter, på ett skakigt tåg slår man i skärmen med fingret utan avsikt, vid träning blir man svettig och då funkar den knappt.

Vi människor har en sällsam förmåga att hypa upp ny teknologi och använda den i precis alla sammanhang utan att fråga oss om den faktiskt adderar något värde. Apple har blivit kända för att kunna hantera den här problematiken och använda teknik för att skapa kundvärde. Den här gången har man dock hamnat helt fel.

Nedan några historiska exempel på hur ny teknik använts utan att fylla någon egentlig funktion. Vem minns väl inte alla smaklösa Wordarts som florerade under sent 90-tal? Eller de skrikande starka färgerna som präglade tryckts media under 80-talet? När färgtidningar och teknik kopplad till layout och tryckning blev allt vanligare på 80-talet missbrukades den på ett sällsamt vis i exempelvis ungdomstidningen OKEJ…

Nej, det var inte bättre förr.

Kodaks börsvärde toppade på $31bn 1997. Idag värderas företaget till $210m. Ett fall på 99,3 procent.

2 Comments

BusinessWeek 2007: ”Nokia’s dominance in the global cell-phone market seems unassailable.”

Pelco, Schneider och konsten att inte hantera ett teknikskifte rätt

Pelco – den ledande tillverkaren av analoga övervakningskameror, har nu annonserat att man byter namn på sitt företag till Schneider Electric. Schneider är ett jätteföretag med ca 120 000 anställda som tillverkar elektrisk utrusning. Bolaget förvärvade Pelco 2007, av någon anledning som förmodligen är mer politisk än affärsmässigt rationell.

Som en följd av det pågående teknikskiftet inom övervakning från analog CCTV till digitala, nätverksbaserade kameror har Pelco haft en hel del problem de senaste åren. Delar av bolagets kompetensbas kopplad till analog teknik har förlorat sitt värde. Vidare sitter man fast i gamla nätverksstrukturer med relationer primärt till integratörer av analog utrustning. Dessa relationer förlorar i värde när IT-kompetens blir allt viktigare i och med teknikskiftet.

Mitt i allt detta meddelar nu Schneider att Pelco enbart kommer att existera som varumärke framöver och att företaget byter namn till Schneider Electric. Kika på kommentarerna längst ner i länken ovan, de ger en tydlig indikation på att Pelcos anställda är mycket lojala mot sitt varumärke och den arbetsgivare många haft under en lång tid. På vilket sätt dessa solidariserar sig med ett jätteföretag i en delvis orelaterad bransch med ägare på andra sidan jordklotet förblir nog en obesvarad fråga.

Från Schneiders sida försöker man förmodligen att integrera förvärv så att de blir hanterbara i de enorma strukturer som finns i ett företag med 120 000 anställda. Det var med största sannolikhet ett misstag att förvärva Pelco från början och nu gör Schneider som många stora organisationer brukar: man begår ett strategiskt misstag som man sen försöker hantera, men hanteringen resulterar ofta i ännu fler problem eftersom den bygger på felaktiga grundförutsättningar. Den som är intresserad av dessa mekanismer kan ju alltid googla lite på den legendariska fusionen mellan Daimler-Benz och Chrysler.

Pelco kommer inte att få det lätt framöver…

Facits säljorganisation och bokhandlarnas problem

Peter Olausson skriver intressant om Facit, Sharp och om hur hela värdekedjan förändrades/förkortades på grund av elektroniken intåg i kalkylmaskinsbranschen.

Frågan infinner sig genast: borde Facit ha bytt prouktkategori och sålt andra saker men i befintliga kanaler? Det är alldeles uppenbart att säljorganisationen var en av Facits absolut främsta styrkor. Jag har hört historier om hur Facit-säljare träffas än idag och pratar gamla minnen, vilket säger en del om den sammanhållning man hade.

IBMs rörelse nedåt i värdekedjan under de senaste 25 åren baserades också på att man historiskt hade haft en mycket stark säljkår och goda kundrelationer.

Faktumet att digital teknik förkortar värdekedjor har också implikationer idag, inte minst för böcker. Det finns en hel del som pekar på att förlagen kan fortsätta tjäna pengar i den digitala era, även om det finns en del pirattendenser i branschen. Bokhandlarna däremot, har historiskt tjänat pengar på att sälja fysiska produkter. När människor i allt lägre utsträckning köper tryckta böcker kommer värdet av den här säljkanalen att förintas (några exempel på detta i bildspelet nedan).

När det går att dra paralleller mellan en verksamhet idag och vad Facit råkade utför vet man att en del omvälvningar kommer att ske framöver…

Klockornas kollaps och nätverkens inneboende tröghet

Teknikskiften i SvD

I söndagens upplaga av Svensk Dagbladet intervjuas jag angående teknikskiften:
här

Onoffs konkurs och det digitala priskriget

För ett tag sedan blev det klart att elektronikkedjan Onoff begärs i konkurs. Vikande försäljning under en längre tid som en följd av tilltagande konkurrens uppges vara orsaken.

Redan innan Media Markts inträde präglades branschen av överetablering och priskonkurrens. När en så stor aktör ger sig in på marknaden och säljer under inköpspris, investerar i massiva kampanjer och bestämmer sig för att gå med förlust under en tid blir det i praktiken omöjligt för en mindre spelare som Onoff att överleva.

Generellt sett är marginalerna tunna inom detaljhandeln och inom sällanköpsvaror. Stordriftsfördelar och stenhård lagerkontroll blir enda vägen till en ofta minimal lönsamhet. Hemelektronik är en särskilt tuff bransch – det ständiga prisfallet innebär i förlängningen att lager måste omsättas mycket snabbt för att dess värde inte skall brinna upp. Elektronik som ligger på lager blir snabbt värdelöst skrot, konsekvensen blir ständiga reor och kostsamma annonskampanjer där alla konkurrerar med självmordsbetingade priser.

Onoff är inte det enda företaget med problem. Efter några år av tillväxt drabbades näthandelsbolaget Netonnet av marginalpress och försökte istället ge sig in på den tyska marknaden. Detta visade sig vara ett rejält klavertramp då priskonkurrensen knappast är lägre i Tyskland. I slutändan köptes bolaget av Siba.

Givet att stordrift tycks vara vägen till överlevnad borde nästa aktör att resignera vara Siba eller Expert. Elgiganten och Media Markt kan med all sannoliket klara av en längre tid av blodförluster. Det finns inga vinnare i priskrig, förutom konsumenterna förstås…

Informationstillväxten fortsätter

Enligt en artikel i Svenska Dagbladet kommer mängden tillgänglig information vara 50 procent högre år 2011 än år 2010. Denna mängd motsvarar innehållet på 200 miljarder HD-inspelade filmer som tillsammans kräver 47 miljoner år av filmtittande dygnet runt för att konsumeras.

75 procent av all information skapas av privatpersoner, företag och myndigheter står för resten. Vidare har kostnaden för att lagra information minskat till en sjättedel av vad den var 2005.

Dessa trender innebär i praktiken att de allra flesta som försöker tjäna pengar på information har eller kommer att få problem. En utbudskurva som skuttar ner motsvarande 50 procent från redan abnormt låga nivåer medför att jämviktspriset klättrar allt närmare den absoluta nollpunkten.

Detta i kombination med amatöriseringen av media leder uppenbart till att de företag som befinner sig i informationsbranschen ligger illa till om de inte gör någonting drastiskt.

Blackberry och Nokia mot avgrunden

Jag har skrivit en del tidigare om Nokia och hur bolaget tappar mark. På andra sidan Atlanten har Research in Motion med dess flaggskepp Blackberry börjat gå samma öde tillmötes.

Läs den här texten (tack till Martin Gren för tipset).

6 anledningar till att stora företag kollapsar i teknikskiften

Med större plånbok ökar riskaversionen
Du skulle förmodligen inte ha något emot att singla slant om det rörde sig om en enkrona. Om insatsen höjs till 10 000 istället blir du genast mer tveksam. Om chansen att vinna är 50 procent och du vid vinst får 30 000 och vid förlust måste betala 10 000 vore det rationellt för dig att singla slant då ditt förväntade värde är klart positivt. Ändå skulle du inte göra det.
Exemplet visar att när insatsen ökar tilltar även aversionen mot risk. Stora företag kan per definition förlora mer och borde därför bli mindre riskbenägna.

Rädsla för kannibalisering
En följd av hög riskaversion hos stora företag är rädslan för kannibalisering. Vem vill riskera att existerande högmarginal-produkter äts upp av någonting betydligt mindre lönsamt? Polaroids konkurs strax efter millennieskiftet handlar delvis om detta fenomen. Med skyhöga bruttomarginaler på film blev digital fotografi kontroversiellt då det riskerade att undergräva existerande lönsamhet.

Kompetenser är svåra att förändra
Historiker använder ofta begreppet path dependency för att förklara ett händelseförlopp. Begreppet kan översättas som ’stigberoende’ och åsyftar faktumet att tidigare beslut och händelser tenderar att styra utvecklingen i en viss riktning. En ingenjör på Ford under 50-talet arbetade med förbränningsmotorer som en följd av att branschen under 20-talet kom att fokusera på den här teknologin snarare än exempelvis elektriskt drivna bilar. En herre vid namn Gert Persson arbetade på Facit Electronics under 50-talet och har i efterhand sagt att ’kugghjulen i räknemaskinerna var företagets själ’. En själ ändrar man inte på i första taget.

Stora företag letar efter stora marknader…

… och allt nytt börjar definitionsmässigt som en liten, osäker marknad där såväl marginaler som affärsmodeller är odefinierade. Ett företag som omsätter 100 miljoner behöver bara hitta en marknad som motsvarar 10 miljoner för att växa tio procent. Ett bolag som istället omsätter 100 miljarder behöver leta efter betydligt större marknader för att växa. Som en följd av detta blir de obenägna att leta efter och investera i det som är nytt. Elefanter galopperar inte, som Peter Lynch uttryckte saken.

Det är irrationellt för ett framgångsrikt företag att inte fokusera på kärnverksamheten

Under 60- och 70-talet växte Xerox kopiator-affär med 40 procent årligen i 12 år. Parallellt med detta uppfann bolagets forskare vid Xeroc PARC fantastiskt många koncept som sedan blivit självklara delar av informationssamhället: persondatorn, laserskrivaren, ethernet, grafiska användargränssnitt, ordbehandlaren, objektorienterad programmering etc. Ytterst få av alla dessa innovationer kom att kommersialiseras av Xerox, mycket på grund av en kärnverksamhet som gick så fantastiskt bra. Istället blev det Apple och Microsoft som tog till sig innovationerna från PARC.
I varje investeringsbeslut inom ett företag ställs olika alternativ mot varandra och om den existerande affären ger en lönsam tillväxt på 40 procent blir det svårt för nya initiativ att segra i den interna resursallokeringen. Innovationskraften försvinner därför ofta av den enkla anledningen att tidigare innovationsarbete varit framgångsrikt.

Teknologier cementeras i organisationsstrukturer

Ett företag som utvecklar produkter baserade på en viss teknologi utvecklar med tiden också en organization som I hög grad är en funktion av den underliggande teknologin. Dessa strukturer skapar effektivitet och specialisering, men kommer också att fungera som ett hinder så snart tekniken genomgår en större förändring. Följande citat ur Christensen (1997) ger en utmärkt illustration:
“ When Tom West, Data General’s project leader and a former long-time DEC employee, removed the cover of the DEC minicomputer and examined its structure, he saw ‘Digital’s organization chart in the design of the product’”

The nifty fifties och hur digitaliseringen förstör för investerare

Under 60- och tidigt 70-tal talades det ofta om ’the nifty fifties’, en term som refererade till 50 stora, stabila bolag på New York-börsen. Dessa betraktades som typiska ’köp och behåll’-företag som kunde ge en trygg pension för den amerikanska medelklassen.

Under 60-talets sista år av dånande högkonjunktur sköt the nifty fifties i höjden och många fick sedan stora problem under det långa, svåra 70-talet.

En titt på dessa bolag idag ger lite perspektiv på hur en kapitalistisk ekonomi fungerar och påvisar med all önskvärd tydlighet att stabilitet inte är marknadsekonomins normaltillstånd. Somliga bolag såsom Coca Cola, Pepsi och Philip Morris har klarat sig mycket bra. Cigaretter och sockrat bubbelvatten i kombination med urstarka varumärken som skapar skyhöga inträdesbarriärer tycks vara vinnande koncept över tiden.

Flera av läkemedelsbolagen har presterat bra sedan 70-talet, inte minst under 90-talet. På senare tid har dock i praktiken hela sektorn fått problem. Patent som löper ut, tilltagande konkurrens och tuffare regleringar har plågat branschens dominanter under en längre tid nu.

Allra sämst på listan är tveklöst de digitala bolagen, eller de företag som utsatts för digitaliseringen. Här har vi det yttersta bottenskrapet:
- Xerox aktie har gått från 25 USD 1976 till 10 dollar 2011. Betänk inflationen och detta måste betraktas som en fantastiskt medioker investering.
- Polaroid gick i konken i oktober 2001 på grund av skiftet till digital fotografi.
- Kodaks aktie stod i 58 dollar 1976 och har de senaste åren skvalpat runt kring 3-5 dollar.
- IBMs aktie låg mellan 10 och 30 dollar under 60- och 70-talet, drevs uppåt mot 40 under 80-talet, kollapsade under 90-talets första halva och har därefter mer än återhämtat sig. Över tiden är dock det inflationsjusterade resultatet föga imponerande.
- Stordator-tillverkaren Digital Equipment dominerande sin marknad under 70- och 80-talet. På den tiden var man den största arbetsgivaren i Boston näst efter den offentliga sektorn. Därefter havererade alltihop i början av 90-talet i och med att persondatorer blev alltmer populära. Spillrorna såldes sedan till bland annat Compaq och Intel.

Vad blir slutsatsen? De branscher som haft högst innovationstakt har också genererat sämst aktieutveckling för företagen i ett längre perspektiv. Facits aktie toppade 1966 efter att bolaget köpt konkurrenten Addo. 1972 köpte Electrolux spillrorna för 60 kronor per aktie, vilket senare visade sig vara allt annat än ett vrakpris.

Nedan återges historien om Polaroids konkurs.

När ny teknik möter gamla strukturer

Arbetsveckan avslutas med två citat från Henderson and Clark (1990) om hur svårt det är att få in ny teknik i gamla företag:

“Xerox, the pioneer of plain-paper copiers, was confronted in the mid-1970s with competitors offering copiers that were much smaller and more reliable than the traditional product. The new products required little new scientific or engineering knowledge, but despite the fact that Xerox had invented the core technologies and had enormous experience in the industry, it took the company almost eight years of missteps and false starts to introduce a competitive product into the market. In that time Xerox lost half of its market share and suffered serious financial problems.”

“In the mid-1950s engineers at RCA’s corporate research and development center developed a prototype of a portable, transistorized radio receiver. The new product used technology in which RCA was accomplished (transistors, radio circuits, speakers, tuning devices), but RCA saw little reason to pursue such an apparently inferior technology. In contrast, Sony, a small, relatively new company, used the small transistorized radio to gain entry into the U.S. market. Even after Sony’s success was apparent, RCA remained a follower in the market as Sony introduced successive models with improved sound quality and FM capability. The irony of the situation was not lost on the R&D engineers: for many years Sony’s radios were produced with technology licensed from RCA, yet RCA had great difficulty matching Sony’s product in the marketplace.”

Akademiska journaler är numera digitala sedeltryckerier

Ett genomgående tema på den här bloggen är hur digitaliseringen medfört en kraftig ökning i utbudet på information, något som i sin tur leder till lägre priser och att företag och yrken kopplade till informationsspridning utsätts för ett ökat konkurrenstryck.

Akademin och dess publikationer i termer av vetenskapliga journaler genomgår för närvarande en liknande en omvandling. Utbudet på journaler har formligen exploderat och det är numera tveksamt om en publikation i en tidskrift kan betraktas som kvalitetssäkrad forskning.

Det finns emellertid en viktig skillnad: verksamheten är förmodligen mer lönsam än någonsin. I en tid då tidningar, förlag, skivbolag och hela yrkesgrupper har problem tjänar de akademiska förlagen ohyggliga pengar på sina vetenskapliga journaler. Hur kan detta förklaras?

Till att börja med kan vi konstatera att affärsmodellen är oerhört lukrativ. Forskare står för innehållet (och får ingen ersättning, blott status), forskare ansvarar för att granska materialet (och får ingen ersättning, blott status). Lite layout och enklare formatering och vips är produkten redo att säljas – till bibliotek vars förhandlingsförmåga är ytterst begränsad. Vidare kräver forskare tillgång till många journaler då en central delar av deras arbete handlar om att hålla sig uppdaterade på fronten.

Då förlagen äger journalerna och kunden inte består av ungdomar med piratbetonade sympatier har digitaliseringen inte utgjort något hot alls. Tvärtom, plötsligt behöver förlagen inte ens trycka journalerna då forskare numera får tillgång online. Ett flertal av mina publikationer har inte ens skickats till mig i tryckt format utan jag får vackert beskåda arbetet online istället.

Sällan har väl en bransch varit mer lönsam. Någon annan står för innehållet. Någon annan står för granskning av innehållet. Produkten har numera knappt några tillverkningskostnader. Och till råga på allt måste kunden ha tillgång till produkten. Fantastiskt.

Digitaliseringen har medfört att vetenskapliga journaler numera kan liknas vid sedeltryckerier. Akademins tilltagande fokus på publikationer i vetenskapliga journaler under de senaste decennierna bör delvis förstås mot bakgrund av hur ny teknik har skapat helt andra möjligheter att tjäna pengar. Explosionen i antalet ’International Journal of You Name It’ och inflationen i vetenskapliga publikationer är en direkt följd av digitaliseringen. Ingenting är heligt när transistorerna invaderar bransch efter bransch, nej hör och häpna, inte ens akademin.